Irriterad

Jag är inte alls lika taggad som jag trodde att jag skulle vara. Samtalet med Stockholm gjorde mig överlycklig - det blir operation innan sommaren. Datumet är bara inte spikat än. Jag har fått två preliminära datum, men innan datumet spikas måste det vara godkänt från båda läkarna.

Tyvärr så har mitt knä tagit mycket energi idag. I går kväll hade jag väldigt ont och tillslut bestämde jag mig för att gå och lägga mig just på grund av smärtan. Sov oroligt och vaknade runt 7 av väckarklockan. Jag reste mig upp för att gå upp, men mitt ben var inte med mig utan istället trillade jag bara ihop. Varje steg kändes som om jag gick i hög och seg lera och bara att ta sig från tv rummet till soffan var jobbigt. Benet vek sig, knät hoppade och jag var inte världens gladaste. Jag fick ta kryckor till hjälp och tillslut körde mamma och pappa mig in till sjukhuset där farmor mötte upp mig. Det blev ingen bassängträning, vilket jag är besviken över för jag var himla taggad.. Hoppas det blir en ny tid redan nästa vecka! I vilket fall som helst så tittade min sjukgymnast på knät. Hon känner knät nästan lika bra som mig och såg att knät inte var som vanligt. Svullet, svårt att få kontakt med och det var ansträngande att bara lyfta på benet. Jag är så otroligt glad för att jag har henne och att hon verkligen tog sig tid till knät! Men eftersom vi inte visste vad vi kunde göra, så fick jag och farmor gå vidare till akuten. Så himla skönt att ha med farmor också!

Nu har jag fått en strumpa att ha på knät och Ipren mot smärtan. Men asså jag vet inte. Gråtfärdig just nu , men gladare innan. Jag blir så trött. Jag har träffat personer som jag tror verkligen vill hjälpa mig , men det blir bara fel. Ord som uttrycks fel och det blir bara fel. Väldigt fel. Mitt älskade knä. Jag köper definitivt inte dagens teori. Absolut inte. Just nu vill jag bara vara utanför sjukhuset ett tag, bortsett från träningen.



Gillar

Kommentarer