Inte rädd, men kanske en aning nervös

Gårkvällen var SÅ mysig. Jag plockade upp Sandra efter att hon hade slutat jobba & sen stannade vi till & åt middag, innan det var dags för kvällens bio. Efter maten mötte vi upp Emilia & hennes kompis & sen såg vi alla Lejonkungen.

Det var en väääldigt bra kväll iallafall. Just nu sitter jag i väntrummet hos den nya sjukgymnasten. Jag känner inte riktigt igen mig själv. Jag svängde först in mot sjukhuset, precis när jag kom på att jag inte alls skulle dit. & då blev allt så tydligt. Jag tar ett nytt steg & lämnar det andra bakom mig. Min trygga punkt. Jag har gått hos min förra sjukgymnast i nästan fem år. Två gånger i veckan, i regn & sol. Jag har sprungit dit mellan lektioner & ibland innan & efter skolan. Det har varit en rutin att gå dit. Det har inte funnits något annat. Första gången när jag kom dit var mamma med mig. Vi kom direkt från handkirurgen i Malmö & var 10 minuter sen på grund av trafikolycka. Jag hade gips på båda händerna & jag kunde inte sitta stilla för då hoppade knäna ur. Sjukgymnasten vågade ta tag i mig & var redo att göra allt för att hjälpa mig & resultatet blev magiskt. Vi har åkt Sverige över för att träffa olika läkare & tillsammans har det blivit bra. Saknaden är stor & det känns läskigt att någon ny ska försöka sig på min kropp nu. Jag är otroligt bra just nu, det är jag verkligen. Knäna är drömbra & axeln hoppar bara ur några gånger om dagen. Men skulderbladen har blivit lösare eftersom jag varit utan träning nu under sommaren. Jag tror på kroppen. Jag tror att jag är i trygga händer & det ska bli spännande att träffa en ny sjukgymnast med nya idéer & nya tankar.

Gillar

Kommentarer