Inga tårar

Jag gråter inte, men det är klart att det känns. Samtidigt som jag mest bara vill rycka på axlarna åt det.
Mitt knä är faktiskt inte världsbäst längre. Knät svullnade upp på kvällarna i Paris och i måndags började de flytta på sig. Svullnaden har lagt sig jämfört med för två veckor sedan, men knät svullnar fortfarande upp på kvällarna. Det känns lite som att knät hoppar när svullnaden försvinner.

I vilket fall som helst så har jag gått tyst om det. Jag har rättat till knät av ren gammal vana, men i torsdags bad jag pappa känna på det. Kanske är jag lite för lite orolig, eller är omgivningen för oroliga. Än så länge finns det ingen extrem smärta och knät påverkar mig inte mer än att jag måste trycka rätt det när jag sitter ner. Och om jag kan leva på "normalt" utan att knät blir ett hinder i min vardag, så kommer jag nog inte klaga.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229