Idag får vi domen

Det är absolut inte folktomt här, men inte heller trängsel. På dörrarna står det skyltar om ”Max 2 anhöriga” & jag känner mig otroligt lättad. I Skåne har det ju varit 0 anhöriga. Här i Jönköping har pappa alltid fått följa med, men man vet ju inte nu när spridningen har börjat öka igen.

Jag vet inte riktigt hur jag ska känna just nu. Det känns konstigt att vara här. Det känns liksom fel. Jag har målat upp värsta scenario i huvudet för att vara beredd på allt så inte dagens besök slutar i tårar, men om han säger spik så vet jag inte riktigt var jag ska ta vägen. Gissar på att man aldrig kan förbereda sig tillräckligt för det..

Natten har varit orolig. Drömt om allt möjligt & än en gång om smällen.
Men tillslut ringde klockan & nån timme senare satt vi i bilen. Pappa följer med idag. Vi stannade till vid macken. Saffransbulle & sådär krispigt i luften, men julmusik får vänta. Precis som alltid när man åker till Jönköping. Tredje hösten vi är här. Vi kan ju snart vägarna ut & innantill.
Just nu skriver jag bara en massa. Vet knappt var jag vill komma med inlägget. Jaja, det är snart min tur. Axeln knakar & smäller & den är fortfarande fel, så det gör ont fysiskt men inte lika ont psykiskt. Jag har börjat återhämta mig & jag vet ju att varken jag, läkaren eller min sjukgymnast kommer ge sig. Axeln kommer bli magisk igen.

Gillar

Kommentarer

Liknande inlägg