Ibland är det jobbigt, men det blir lättare

Axeln var inte alls rolig igår. Jag gick runt med ett ständigt illamående så fort jag rörde armen & det både sved, spände & ryckte i den. Det är så svårt att bara "tänka" bort axeln när det inte känns helt hundra i den. Det går inte att läsa en bok & tro att tankarna flyger iväg på annat. Det går inte att släppa axeln bara för att jag pratar i telefon. Jag spänner musklerna runt skulderbladet aktivt hela tiden när känslan inte är helt perfekt. Helst av allt ville jag bara ha min sushipinne & hålla den på framsidan av axeln, jag ville vara redo att fånga upp axeln om den skulle flytta på sig. Men jag vet att min sushipinne är strängt förbjuden & axeln flyttade inte på sig så den behövdes ju inte.Sådana dagar är riktigt vidriga. Oro & allt måste göras i försiktighet. Dock så är lyckan stor när klockan visar läggdags & axeln faktiskt har hållt sig på plats. Det är fortfarande en overklig känsla.
Iallafall, idag var det dags för träning igen. Vi provade marklyft med 6 kilo. Högerarm tog betydligt mer vikt än vänster, men vänsterarmen blev ändå provocerad. Efteråt knastrade den lite, men min sjukgymnast fixade det. Jag har varit väldigt trött i axeln, men nu börjar det släppa.

Nog om min axel! Idag har jag varit på lunch med Nellie. Vi flyttade på det tills idag istället med tanke på axeln igår. Det var såå mysigt att äntligen ses & jag längtar till sommaren när hon kommer hem igen!!

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229