Har jag gjort något dumt?

Ibland tänker jag inte på konsekvenserna som kan komma om jag överanstränger min kropp, men ibland känner jag att jag " struntar i allt". Hellre att kroppen får må lite sämre imorgon om jag får göra något jag vill idag. Jag vet att det inte går att tänka så och att jag måste ta hänsyn till min kropp, men ikväll fanns det ingen gräns för mig. Jag och pappa var ute och gick en runda, sen tröttnade jag på att gå och tillslut fick jag med pappa på att springa några meter. Jag har inte sprungit på - jag vet inte när jag sist sprang? I somras körde jag sisten i havet med mina kompisar, men då hoppade mina höfter. Men igår gick allt bra. Riktigt bra och hade jag känt mig ostabil så hade jag inte sprungit, lita på mig. Iallafall, jag kände mig oerhört frisk och glad. Alla kroppsdelar (förutom axeln) var på plats!  För ett år sedan trodde jag att jag aldrig mer skulle kunna springa och det bevisar hur saker kan ändras. Som det ser ut just nu så är ridningen långt iväg, det är inte ens med på vår karta. Men det är mitt mål och trots att folk försöker intala mig att jag måste släppa ridningen så tänker jag inte göra det. Jag tror på min kropp och den blir ju bättre! Det är bara en axel kvar. Jag kommer inte ge upp ridningen för en dag kommer jag sitta där igen, ellerhur? 

Gillar

Kommentarer