H E L G

F R E D A G och jag bara ler av vetskapen om att det är helg. Jag har verkligen sett framemot helgen. Bara en massa mys, lite fix i lägenheten och så kompisar. Tiden lär ju springa iväg - precis som alltid! Men jag försöker leva i nuet hur klyshigt det än låter.


Jag är fortfarande inte bästis med min axel. Långt ifrån. Den smäller, den knakar, den ligger fel och så är den otroligt seg. MEN det känns som om den lever mer idag. Vi fick bättre kontakt med musklerna och skulderbladet i onsdags på träningen och det känns verkligen som att axeln fortsätter i den stilen. Jag ska absolut inte säga för mycket - har ju lärt mig att det kan vända en och annan gång. Kanske är vi på rätt spår. Bara kanske, men ett kanske känns bättre än ett nej, ellerhur? Jag vet inte riktigt hur jag känner angående axeln just nu. Jag är både glad och ledsen. Glad för att den svarar mig något nu, men samtidigt ledsen för jag vet hur skört det är. Jag ville egentligen ha ett fast datum, innan jag tog helg. Ett datum när specialisten här hemma tar emot mig. Det svåra är att jag inte alls vet hur denna personen tänker eller funderar. Jag vet inte alls hur han ser på saken. Kanske tänker han att jag ändå har haft axeln fel så pass länge, så att jag lika gärna kan vänta lite till. Kanske ser han det mer akut och så får jag tid direkt.

Jag har ju länge sagt att jag aldrig någonsin skulle sätta min fot inne hos specialisten som missade axeln 2015, men som ni vet så har jag börjat tänka om. Den läkaren var aldrig otrevlig mot mig, men det blev fel och ett förlängt sjukdomsförlopp. Som i och för sig kan vara oförlåtligt - men så känner jag inte idag. Jag tror ändå att han har mycket kunskap inom området, det måste han ju ha så pass duktig som han är! Och alla kan ju göra fel.

MEN det finns en läkare som jag kommer ha otroligt svårt för, ifall jag hamnar hos honom. Enligt remissen ska jag inte göra det, men det kan ju bli så. Jag kommer ha otroligt svårt för att gå dit då, men såklart kommer jag göra det. Den läkaren ger mig rysningar och dåliga minnen. Jag träffade honom på akuten för cirka ett år sedan. Sjuksköterskan på akuten lät mig gå före kön när jag kom in. Jag grät inte, men jag hade väldigt ont och jag hade en blå arm. Sjuksköterskan tog med mig till läkaren direkt som tittade på mig, nerifrån och upp och jag hade ytterkläder på mig "det är inget fel med den armen". Sjuksköterskorna stod på sig, min arm var blå? Och ruggigt ur led. Tillslut fick jag och D komma in till ett rum. Läkaren gav mig bara morfin. Fastän jag absolut inte ville ha morfin. Jag hade röntgenbilder med mig, ändå skulle läkaren envisas om att röntga mig - när jag gång på gång sa att jag helst inte ska utsättas för mer strålning. Tillslut ringde pappa ner till akuten. Läkaren var lika otrevlig där. D frågade om han iallafall kunde hjälpa oss att tejpa axeln, då gick han och hämtade en tejprulle som han gav till D och menade på att vi kunde gå in i ett rum och tejpa den själva. Mamma och pappa fick köra ner mot Malmö, jag och D fick köra uppåt i Skåne och sedan möttes vi någonstans på vägen. Mamma och pappa fick tillslut rätt axeln, men då var armen helt borta och jag hade två nålar kvar i andra armen som läkaren hade missat att ta ut. Jag ger NOLL för denna läkaren. Verkligen NOLL. Och jag vet att jag inte kan vägra att gå dit ifall jag blir kallad till honom, eftersom min axel behöver det. Men jag önskar att jag kunde vägra. Jag kommer iallafall vägra att han sätter kniven i axeln, ifall det skulle behövas en operation. SÅ jag kommer hålla alla tummar och tår för att axelsektionen fattar ett bra beslut och att de går utifrån remissen. Jag tvivlar inte en sekund på om remissen skulle vara bra eller inte, det är bara upp till axelsektionen hur de fattar sitt beslut. Och när.

SÅ medans remissen ligger kvar på sjukhuset ska jag ta helg. Som sagt så blir det en lugn helg. Och så klart träning. Jag och D ska träna axeln, men inte idag. Idag har jag försökt att bara röra den så normalt som möjligt, vilket verkar ha tagit på axelns krafter för just nu är den grötig och seg. Så ikväll får armen vila, så tar vi nya tag imorgon. <3


Gillar

Kommentarer