Det är inte slut förrän det är bra

Papprena är nästan i fyllda. Första sidan är understruken med en skarp gul penna som skriker att papprena ska skickas inom snarast framtid.

Jag tappar fokus. Koncentrationen blir noll & mina tankar är 100 mil bort. Jag har precis räknat i kalendern. Tre helger kvar. Om tre veckor & 48 timmar är jag opererad. Någon säger skönt , men jag hatar. Jag är full med tankar & jag är överallt förutom här & nu. Det är otroligt mycket som hänt & som väntar mig. Min axel operation förföljer mig. Jag vill verkligen inte operera den. Jag försöker vänja mig vid tanken, lika mycket som jag hoppas på att kunna få ordning på den själv. Problemet är att jag vet inte hur det kommer bli.

Alla. Verkligen alla. Säger att min axel måste opereras.

Min axel. Min finaste axel. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte. Men det kommer bli bra. Ellerhur?

Gillar

Kommentarer