Det är dags

Nu sitter jag i fönstret i huvudstaden. Tittar ut över alla människor som stressar runder och byggnaden mittemot renoveras.

Resan hit gick bra. Lagom med trafik och inga längre köer. Solen var med oss hela tiden.

Jag har sovit lite halvt oroligt. Vaknat och dragit rätt knät tre gånger. Runt halv åtta bestämde jag mig för att inte sova längre. Istället började jag svara på lite sms och skriva med kompisar. Men nu är jag nyduschad i de där (enligt mig) vidriga medlet. Descutan heter det. Jag avskyr det för det påminner mig bara om operationer och det gör mitt hår hysteriskt lockigt.
Mina naglar är klippta och min älskade navelpiercing ligger bredvid mig på ett papper. Som jag har ringt och diskuterat angående denna piercing. I Skåne fick jag besked om att absolut INTE ta av piercingen. För då blev infektionsrisken större.  Stockholm säger tvärtom. Jag måste ta av den. Lite förvirrande, så när jag opererades i Malmö förra tisdagen behöll jag den på och idag är den av. Snälla håll tummarna för att den inte växer igen!

Nog om det. Jag ska vara på Sophiahemmet 10.00. Mitt älskade knä. Jag förstår inte. På måndag var det tre år sedan jag var här för första gången. I tre år har vi hållt på med dehär knät! Det är nog dags för mig att börja acceptera en operation. Om det är vad som krävs för att jag ska få ett knä som är bättre än bäst!

Vi hörs mer senare för nu ska vi snart bege oss. Jag skriver när jag har vaknat , eller i bilen påväg hem. Ha en underbar torsdag, finisar.

Gillar

Kommentarer