Besviken på mig själv

Jag SKÄMS. Älskade, älskade blogg. Och fina ni. Tack för sms, samtal och förlåt för att jag bara försvunnit.
De senaste veckorna har ärlig talat varit fruktansvärda,  samtidigt som det har varit underbara dagar, kvällar och nätter ute med kompisar.
Men jag har varit i en egen bubbla. Tankarna har snurrat och krockat. Jag har önskat att jag vore två år igen och att mina föräldrar bestämde de större besluten igen.
Förra helgen torkade jag tårarna och jag gjorde precis som jag innerst inne ville. Och det blev bra. Fina kompisar utanför som stöttade med kramar innan, samtal och sms efter. Sen hamnade jag lite back med allt plugg och la ner så gott som all tid på plugget. I lördagskväll stack jag iväg och sov över hos en kompis för att hämta energi, men då låg jag bra till i plugget och allt.
Sen igår var det som världen rasade igen. Jag misslyckades med ett poäng på ett prov som jag pluggat otroligt otroligt otroligt mycket till. Mina tårar rann i säkert fyra timmar. Både av ilska och frustration. Och besvikelse. Men tillslut torkade jag dem. Och nu ska de inte rinna på ett tag.
Jag har en jobbig vecka framför mig. Men om exakt en vecka hoppas jag att jag kan luta mig mot bilrutan och bara vara ett enda stort leende. Fram tills dess ska jag fortsätta kämpa. Helgen ska spenderas framför plugg och på träningsmaskinen. Jag ska f*n inte ge mig.

Gillar

Kommentarer