Axeln är lite ur led

Idag vaknade jag med en alldeles varm och klibbig hand, den där iskalla frusna handen som var där igår var historia idag. Men armen ville fortfarande inte med mig. Jag kunde röra underarmen något, men axeln är som fastfrusen.

Jag kom in till sjukgymnasten lite innan lunch och jag skulle vilja påstå att axeln var bättre idag! Den är inte världsbäst, men den svarar oss något. Men det är något galet med leden. Axeln smäller något sjukt mycket. Och det jobbiga är att det gör ooooont. Jag mår illa av det. Menmen, den återhämtar sig snart! Ellerhur? Imorgon ska jag ringa Jönköping igen, jag ska upp och ha en lektion på Meet, träna sjukgymnastik och sen ska jag hänga med Sandra. Längtar så. <3


Det jobbiga när axeln beter sig såhär är att jag låser mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det så idag har jag placerat armen i en ficka. Jag blir lite rädd när den inte följer med mig, typ rädd för att fastna i någon dörr. Samtidigt så måste och vill jag försöka röra den. Så svår kombination. Inatt ska jag iallafall sova med axelskyddet. Jag hatar det där skyddet. Får så många tillbaka blickar att det på riktigt bildas en klump i magen. Men samtidigt så finns det inte så mycket att säga. Jag kommer göra allt jag kan för att hindra fler knivar. Axeln är full med ärr, både invändigt och utvändigt. Jag också för den delen. Det har varit en fantastisk resa. Verkligen. Det har varit många skratt också och personer som jag aldrig hade fått träffa om det inte vore för axeln. Men jag är klar med operationer. Verkligen klar. Nu vill jag träna. Träna stenhårt för att få ordentligt med liv i den igen. Och det kommer vi. Ellerhur? Sov gott världen.

Gillar

Kommentarer