Armen är inte död längre

Idag vaknade jag av solens strålar. Vi har fortfarande inte satt upp några gardiner i sovrummet. I somras vaknade vi jämt med huvudvärk av att solen stekte på oss, förutom de morgnar när vi sov på balkongen. Vi ska självklart sätta upp gardinerna, men det är ändå otroligt mysigt att äntligen börja vakna av solen igen. Man blir liksom glad. Våren står på ingång.

D är iväg & hjälper till med en flytt & jag är kvar hemma med plugget. Längtar SÅ tills nästa vecka är över för då kan jag äntligen andas ut lite. Nästa vecka väntas två stora prov, gymnasiearbetet ska in & så två inlämningar. Jag kommer ta det lugnt i helgen, axeln får INTE dö igen. Den måste orka nästa vecka. Det finns liksom inget annat alternativ. Åh juste, axeln är vaken igen! Den har varit vaken i över 12 timmar nu. Armen är tyngre än vanligt, men den fungerar & det isar inte. Lyckligast är nog jag! Jag tycker det är fruktansvärt svårt när något krånglar nu. När jag var liten & gick sönder så pass mycket som jag gjorde & så ofta som det faktiskt var, då fick man linda in det till en vardag. Man fick låta kroppen hoppa in i livet & försöka göra det bästa av det. Ingen såg ju slutet med tummarna & jag kunde ju knappast spendera så många år med bara vila. Vissa dagar var jobbigare än andra & då vilade jag. MEN när axeln beter sig såhär som den gör just nu fattar jag 0. Kroppen är så pass bra att söndriga kroppsdelar inte längre är en vardag på samma vis. Jag vet inte alls vad jag ska göra & jag känner mig som ett enda stort frågetecken. Ska jag stryka dagens planer & bara vila, låta kroppen ta två dagar åt vila & sen köra på igen? Eller ska jag leva på som vanligt, träffa kompisarna som planerat & hoppas att axeln ger med sig? JAG VET INTE. & det var den okunskapen som var jobbigast i torsdags. Vi skulle ju äta middag med några kompisar & plötsligt stod jag där med en död arm. Jag lever ju mitt drömliv just nu & det har jag gjort i några månader, det sista jag vill är att börja om igen & jag är rädd för att jag ska göra saker värre om jag inte lyssnar på kroppen. Dock så förstår jag inte varför den somnar. ÅH så rörigt detta blev. Förstår ni? Kanske inte, men det är okej. Jag förstår knappt själv.



Nu ska jag återgå till plugget. Mamma & pappa kommer snart & jag skulle gissa att D kommer hem snart. Vi ska iväg på utomhus-kalas för att fira Veris som fyller 2. Mysig lördag! <3

Gillar

Kommentarer

emelivet
emelivet,

Nej vad segt 😟 kram!

nouw.com/emelivet