Äntligen hemma

Det var minst sagt en jobbig resa. Sjuksköterskorna väckte mig och mamma vid 04.30. Vi fick beställa frukost och under tiden frukosten fixades så hjälpte mamma och en av sjuksköterskorna mig att byta om. Det var en mardröm. Jag höll på att svimma och jag fick knappt i mig någon frukost. Jag var  väldigt envis om att vi ändå skulle hem. Min läkare ansåg att jag hade kunnat åka redan igår och jag litar på honom. Jag har typ bara legat i en säng sedan i tisdags och man blir friskare utanför sjukhuset!  Jag kände att om jag inte åker nu så är jag fast här. Det var några jobbiga timmar framför tills vi äntligen landade i Skåne. Vi flög med SAS som var jättesnälla och ordnade platser till mig och mamma bredvid varandra, trots att vi hade olika platser. På flygplatsen i Malmö mötte pappa och Emilia upp oss och jag blev som en ny människa - fylld av energi. I eftermiddags sov jag två timmar och jag sov riktigt bra!  Just nu grillar pappa och jag och Emilia har gått några varv runt huset. Än så länge har inte mina knän hoppat och jag är jätteglad. Detta är utan tvekan det värsta jag någonsin varit med om, men glädjen över att ha axeln på plats vinner. 

Gillar

Kommentarer