Allt bubblar

Godmorgon.

Idag är det snart två dygn sedan axeln gick sönder. Det har varit flera telefonsamtal & sms kontakt, både med släkt & vänner, men också med min läkare & sjukgymnast. Axeln ska opereras & ni vet ju redan hur mycket jag hatar operationer. Jag vill verkligen inte opereras , men jag vill verkligen inte ha axeln såhär heller. Igår under en stund tyckte jag att det var lite jobbigt. Ingenting som jag sa till någon, men det kändes hemskt att helt plötsligt bli beroende av andra igen. Helt plötsligt stod jag där i matsalen med en tallrik i handen som vi fick gå & sätta vid bordet för att sedan kunna hämta dricka. Jag kunde inte hålla ett glas & en tallrik som jag brukar. Inte heller bära böckerna till lektionerna, utan det gjorde Vilma. Mitt hår satte Emilia upp igår morse, men frukosten fixade jag själv. Men det blev ingen gröt. Jag tror ingen riktigt förstår & det hjälper inte att säga "sträck på dig" " nu sträckte du nog inte på dig för isåfall hade inte axeln hoppat". För såna saker gör bara ont. Det sätter bara press & ångest på mig. Klart att jag ska gå rak i ryggen , det borde alla. Men det är inte hela sanningen till varför min axel hoppar ur led! Prova själv, om du för en sekund struntar i att sträcka på dig - är din axel ur led då? Svar nej.

Jag gör exakt allt jag kan för att ha axeln på plats & jag har påminnelser om att sträcka på mig. Mer kan jag inte göra, men jag önskar att jag kunde trolla.


Axeln ska opereras så fort det blir någon ledig tid i Uppsala, men just nu har sjukhuset brist på sjuksköterskor & därför blir det semester stängt hela sommaren. Sånt blir jag bara trött på! Bara för det är sommar slutar inte människor bli sjuka! Jag önskar med hela mitt hjärta att nu när axeln måste opereras kan den väl bli opererad så snart som möjligt? Jag vill inte börja min nya klass med att vara beroende av andra...

Gillar

Kommentarer

Liknande inlägg