413 dygn ur led & nu 5 veckor i led

Äntligen känner jag mig lite lugnare i kroppen. Jag har börjat fylla i kalendern & det känns underbart att det står skola igen. Hela jag mår bättre. Det har inte varit några nya utbrott eller tårar om hur mycket jag hatar axeln & om hur trött jag är på att ligga hemma i soffan när sista person lämnar huset på morgonen. Självklart har det kommit stunder som jag inte gillat lika mycket som andra ;) I fredagskväll tyckte jag det var lite jobbigt när jag fick säga nej till utgång, men ibland måste även jag tänka till & varje gång jag tänker att ”jag kanske kan” så kommer jag & tänka på min läkares ord dagen efter operationen. Detta är axeln sista chans & det finns inget att riskera.

Jag har lärt mig att ta det lite lugnare. Ibland. & nu kan jag nästan se framemot en kväll framför en film & massa popcorn. Ikväll ligger jag i soffan , dricker varm choklad & umgås med familjen. Jag försöker få i mig en massa kalorier lite hela tiden för vågen har inte varit min bästa vän de senaste månaderna. Men jag kämpar mig uppåt! Vi tillsätter en extra skvätt grädde i det mesta & det gör ju bara maten godare!

Idag har vi varit i Jönköping. Sex timmars bil & efter 25 minuter var vi påväg ifrån sjukhuset igen. Axeln började krampa förra veckan, i skyddet. & egentligen skulle jag ha fått botox förra veckan, så läkaren var förberedd. Detta var första gången jag träffade min läkare sedan operationen. Han sa åt mig att jag skulle se till att ha den där sushipinnen låååååångt ifrån axeln ;) & det har jag såklart. Botoxsprutorna kändes lite, men jag var mest obekväm i att man skulle röra axeln. Min fina axel som hållt sig på plats i 5 veckor.
Läkaren tyckte att axeln såg bra ut & besöket gav bara en massa energi. Jag är så imponerad över axeln. Typ stolt.

Vi ska tillbaka upp om cirka två veckor & på måndag ska jag få börja röra armen. Jag är SÅ taggad på livet just nu.

Gillar

Kommentarer