<3

Det är otroligt många känslor inom mig just nu. Jag har svårt att sätta ord på alltihop. Jag fick ju ta av skyddet för första gången i tisdags & jag har varit världens fegaste. & är fortfarande ganska så feg. Pappa sa till mig flera gånger i torsdags. Jag gick med mitt älskade skydd hemma där det inte fanns någon fara alls & jag var inte alls utan skyddet så mycket som jag borde. Jag skulle ha skyddet dygnet runt i sex veckor (förutom när vi skulle sträcka på armbågen) & det har jag haft. Nu är det dags att successivt släppa denna trygghet. Jag får hemskt gärna ta av skyddet om jag bara sitter/ligger på rygg , eller om jag bara är hemma & inte ute bland folk.

& nu har jag gjort det. Ett jättesteg för mig. Vi var hos några kompisar. Jag satt bara i soffan & vi var inte många alls, men jag tog av skyddet. Jag höll i armen som en liten bebis när jag reste mig för att gå på toaletten & när D plötsligt gick fram & skulle pussa min panna skämdes jag nästan av alla kristaller som bildats. Jag svettas EXTREMT mycket utan skyddet, kanske för att hela jag är på helspänn. & vi var iväg en stund hos några kompisar ikväll också & efter en stund där gjorde jag likadant. Men det är extremt jobbigt för huvudet för jag har stenkoll på så fort någon reser sig & jag håller gärna om axeln i rent försvar. Men jag vågade iallafall & för mig känns det som ett stort steg!

& inte bara att axeln mår bra - jag mår också bra. Jag känner inte längre att jag missar en massa saker hela tiden. Jag & D hittar på saker, det behöver inte vara att dra ut & stå på ett dansgolv med 10000x antal människor. Men vi gör saker, om det så bara är att köpa lunch från något gott ställe & åka en stund i bilen. Eller om det är en riktigt kass dag, då fixar vi tapas & har myskväll hemma. Om kompisarna ska ses & dra ut, så skippar vi utgången. Vi träffar kompisarna innan, hemma & sen hämtar en taxi upp oss när de andra drar ut. Ibland blir det bara en timme, ibland tre. & jag är otroligt bekväm med i stort sett alla vänner just nu. Jag är okej med att sitta ner & inte stöka runt & är folk är hemma hos oss så är jag bekväm i att gå & lägga mig när det blir för mycket. Jag känner mig inte begränsad på samma vis för jag vet att allt kommer. Allt har sin tid.


I övrigt så träffade vi Vera, Jenniefer & Julius en snabbrunda idag. Jenniefer ska sy kläder till mig, så jag fick välja tyg! Superskoj & superspännande.

Därefter åkte jag & D hem igen. Jag vilade & mös med Nalisen & några timmar senare hämtade D upp mamma, pappa & Rantanen som var på besök i staden. Otroligt mysigt! De stannade en stund & det var också otroligt mysigt.

Nu ska jag snart krypa ner bredvid D. Jag har fortfarande inte lyckats somna. Jag VET att mobilen inte är det bästa då, men nu har jag försökt somna i över två & en halv timme. Man blir ju helt knäpp, så en stunds bloggande var skönt för huvudet.
KRAM!

Gillar