2016

Jag stod och välkomnade in 2016 med en axel ur led och familjen runt omkring mig. Jag visste att ett helt nytt år väntade mig, men jag hade ingen aning om vad det var som egentligen väntade mig.
Januari Vintern kom, snö och väldigt kallt. Mitt år började väldigt oroligt. Jag var utskriven från sjukgymnastiken på sjukhuset och efter mindre än en vecka ute i primärvården hade jag gått sönder ännu mer. Mamma och pappa kämpade och tillslut kom jag tillbaka in på sjukhuset igen. Min axel hade blivit ännu sämre och det blev akutröntgen igen. Min sjukgymnast ordnade ett läkarbesök till den 14 mars, i Uppsala hos en av Sveriges absoluta bästa axelläkare. Jag gjorde även mitt gymnasieval i slutet av januari. Just då var jag otroligt tveksam och jag hade funderat på ett sabbatsår för att träna upp min kropp, men nu i efterhand vet jag att jag gjorde världens bästa val.
Februari Det var en månad med mycket fokus på axeln. Jag hade ont och den bråkade ovanligt mycket. Det var flera besök på akuten och en del stunder var jobbigare än andra. Trots att axeln fortsatte vara ur led och några akutbesök lite här och där så var det mycket annat som ex. klassdisco, biobesök och jag höll en redovisning för min dåvarande klass om min kropp.
Mars : Här tog det stopp, vi behövde hjälp med axeln. Mamma och pappa drog rätt den var 15 minut och vi behövde minst sagt avlastning och därför blev jag inlagd på barnkliniken på dagtid. Det var katastrof och jag mådde inte alls bra, samtidigt var det min tur att fylla 16 år. Det var inte världens bästa födelsedag eftersom jag hatade att vara inlagd, men släkten, familjen och kompisarna gjorde det till en helt underbar födelsedag. Den 14 mars var det äntligen dags för läkarbesöket med min axel. Jag, min sjukgymnast, pappa, farfar och Emilia åkte upp till Uppsala. Läkaren dumförklarade läkarna här nere i Skåne som menat på att axeln inte var ur led, den var ju urled så fort någon inte höll den! Han ville steloperera axeln och det blev några tårar från min sida.
April Jag och mamma åkte till Spirit och Caramelle en sista gång innan operationen. Axeln var ännu sämre så jag fick endast klappa och rykta. Min läkare ringde från Uppsala och vi bestämde oss för att göra en konstgjord steloperation. Datumet sattes och den 3 maj skulle min axel opereras, men innan det blev maj opererades min tumme. Det var dags att sätta in en ny sena i tummen genom att ta en sena från foten. En dag efter operationen var det ytterligare ett klassdisco, sen åkte jag, mamma, Amez och Violetta till Ullared. April avslutades med spex, maskerad för åk 9. Jag var utklädd till Elsa i Frozen.
Maj Den 2 maj körde pappa och Emilia mig och mamma till stationen. Jag kramade om familjen som om det vore den sista kramen någonsin och sedan lät jag pappa dra rätt axeln en sista gång innan jag och mamma hoppade på tåget mot Uppsala. Den 3 maj sövdes jag ner på de Akademiska sjukhuset. Mamma och jag tillbringade några dagar på sjukhuset och jag försökte återhämta mig. Sedan tog vi flyget hem till Skåne och jag kunde börja återhämta mig på riktigt. Min axeloperation var utan tvekan den viktigaste händelsen på 2016, även den händelse som påverkat mig mest. Men dagen innan två veckorskontrollen vek mitt vänsterben sig. Det blev rullstol in på akuten och sedan den 17 maj kunde jag inte stå på mitt ben ända fram tills oktober. Tack vare min sjukgymnast fick jag ett knäskydd så jag kunde gå. Nonchalanta läkare och än en gång fick min sjukgymnast ta rollen som läkare. Trots att knät var sönder åkte jag och pappa med på klassresan till Berlin. En väldigt rolig och behövlig resa mitt i allt. Vi avslutade maj månad med att fira världens bästa lillasysters födelsedag.
-------------------------------------------
Juni I samma period som mitt knä gick sönder var det dags för avslutning på högstadiet. Mamma och pappa fixade så att jag kunde följa med på klassresan till Berlin och trippen till Danmark. Förutom klassresa var det avslutningsmiddag och själva avslutningen. Jag hade ångest över att jag missat så mycket tid med klassen och var spänd inför hösten. Jag gick till avslutningsmiddagen i en rosa klänning, axelskydd och knäskydd. Jag kunde inte röra vänster arm. Idag när jag ser på bilden kan jag inte låta bli att tycka det var starkt gjort. Glömmer aldrig hur mycket jag hatade de där knäskyddet...
Juni - augusti Efter många hejdåkramar och några förväl tog jag sommarlov. Det började med en väldigt bra midsommar med fina vänner och sedan blandades mitt sommarlov med träning, kompisar, glass, resor, pappas födelsedag, restauranger och naturligtvis Djupadal. Tyvärr så blev det inte så mycket sol och bad som önskat på grund av alla sår och skav som jag fick av knäskyddet. Sjukhusbesöken fortsatte som vanligt med träning två gånger i veckan, förutom en vecka då jag fick "ledigt". Vi var nere på handkirurgen i Malmö en sista (!) gång med tummarna och avslutade tummarnas resa. Tyvärr så var det också mängder med samtal och en jakt efter min läkare som inte svarade oss. Hade vi fått tag i henne hade jag kanske fått mer bad.
---------------------------------- När sommarlovet började lida mot sitt slut fick vi beskedet om personlig assistans. Det är inget som jag har skrivit rätt ut på bloggen, men en del av er kan ha misstänkt det. Jag hade personlig assistens beviljat till februari 2017, men i november ringde vi och sa upp det. Folk menade på att man aldrig ska tacka nej till personlig assistens om man har fått igenom det för då kan det bli svårare att få igenom det i framtiden, men vi vill tro på ärlighet. Jag har blivit så pass bra att jag varken ska eller vill ha någon assistens. Det finns andra som behöver det mer än jag. Men kanske är det de månaderna som jag hade assistens som har gjort att jag är så pass bra idag. Min kropp fick vila upp sig på ett sätt som den behövde. ------------------------------------------------ Och så var det dags för skolstart. En helt ny skola med en helt ny klass där jag inte kände någon. Första dagen kom jag hem med tårar och för första gången någonsin längtade jag till helgen. Jag var på väg att vilja byta redan första dagen, men då kom jag på att om jag byter så ger jag upp och jag ger aldrig upp. Jag gick tilbaka till skolan efter helgen, åkte med på lägret och snart efter trivdes jag som fisken i vattnet. Jag har världens bästa klass och fullkomligt älskar gymnasiet. Jag har fått flera nya vänner och hela mitt liv har ändrats. -------------------------------------------------- September: Jag började månaden med en klassisk förkylning efter sommarlovet. Den 16 september åkte jag, pappa och farfar upp till Stockholm på ett läkarbesök med knät. Läkaren ville operera knät, men skulle först diskutera det med sina kollegor och vi bestämde en telefontid inom två veckor. När vi var hemma i Skåne igen var det mammas tur att fylla år. Det blev även kalas för min ena kusin som fyller år samma dag som mamma. Men även om livet rullade på i en bra takt behövde både jag och kroppen semester. Att inte ha gått i skolan på ca två år och sedan gå 100% direkt krävde energi och styrka. Tillsammans med familjen Rantanen lämnade vi landet i slutet av september. Vi tog oss ner till Lignano, Italien där vi spenderade 10 dagar blandat med shopping, glass, sol, bad och en massa mat. Det blev stenhård träning för mitt knä och när vi sedan steg ut på svenskmark igen hade jag knäskyddet i handen istället för på benet. <3
----------------------------------------------------- Oktober: Efter en underbar resa kom hösten. Oktober kom tillsammans med regn, kyla och det blev en och annan chailatte. Jag hade gått halva höstterminen och det var dags för flera prov. Det blev lite stressigt, men jag fixade det. Det var även här som jag släppte mitt axelskydd helt genom att jag sov första natten utan sedan operationen. Vi avslutade oktober med en miniresa till Stockholm i samband med ett återbesök med axeln i Uppsala. Läkaren var otroligt nöjd och vi likaså. Här tvingades jag även få höra en mening som kan ha varit en av de värsta någonsin. Min läkare önskade att ridning kunde få bli en historia för mig.
--------------- November : Den första snön kom strax efter Halloween och på tal om Halloween gjorde jag och min kompis en riktig "halloweentårta", minns ni den? Om inte ser ni den på bilden här nedanför. När halloween tog slut tog även höstlovet slut och det var skola igen. Vardagen började rulla på som vanligt och det blev mycket skolarbete inför proven som väntade mig i början av december, men eftersom det var den sista månaden innan jul drogs det igång med pepparkaksbak, glögg , julskinka, julpyjamas och även 1:a advent. Här började min fotled bli lite värre och därför fick jag ett fotskydd. I väntan på december åkte jag till jordklotets finaste hästar och gick på en promenad med hästarna och Linnea.
December: Slutligen var årets bästa månad här och jag kan skriva om denna månad i all evighet. Äntligen var det okej att spela julmusik och dra igång med julbaket på allvar och även fylla rummet med julpynt. Vi gjorde flera pepparkakshus i olika former och jag har ingen aning om hur många vi gjorde tillslut.. Jag åkte till Stockholm för ett läkarbesök, men det blev också två nätter på hotell och julskyltning i bl.a gamla stan. Läkarbesöket gick jättebra och istället för att operera knät, så blev detta förhoppningsvis det sista besöket då mitt knä har blivit magiskt bra. Dagarna till julafton började minskas och tillslut var julafton här, min favoritdag på hela året och precis som alltid så gick allt för fort. Jag skulle vilja ha jul oftare!
----------------------------------------------------- 2016 - jag gillade det året. Början av året handlade mest om att fortsätta kämpa, ta en dag i taget och hålla humöret uppe och jag trodde aldrig någonsin att året skulle sluta så otroligt bra. Jag är bättre än någonsin och är nästan helt "skyddfri." Jag kommer fortsätta min sjukgymnastik på sjukhuset och vi har inga planer på att trappa ner på det. Det är inte förrän nu som alla mina kroppsdelar är på plats samtidigt och alltså har vi precis kunnat börja träna på allvar. 2017 har redan börjat och mina mål är satta. Inga direkta nyårslöften, men många drömmar och mål. Jag vet vad min läkare sa om ridningen, men jag har ändå ridning som både en dröm och ett mål. Ingenting är omöjligt förrän jag låter det vara omöjligt och för mig kommer ridningen aldrig vara omöjlig. Vi ska inte dra igång med något inlägg om ridningen för då slutar aldrig mina ord... Jag vill bara säga tack. Tack för ett helt amazing år. Om 2017 blir i närheten av lika bra som 2016 så kommer jag ha ett underbart år. <3
Nu maxar vi 2017!!!!

Gillar

Kommentarer

ditt gem,
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och kommer alltid att göra. Jag kommer alltid finnas här för dig i vått och torrt och kommer göra allt jag kan för att underlätta frö dig. Året har haft sina situationer som när jag kramade dig hejdå och jag minns att jag aldrig ville släppa dig för jag visste att det var 4 dagar jag inte skuile träffa dig på. Men sen så när jag mötte dig på Sturup och jag såg dig var det som i en film. Allt stannade upp jag kunde inte tro att du var där hos mig igen. Men vi klarade detta året vi hjälptes åt och vi klarar allt. JAG ÄLSKAR DIG SÅÅ HIMLA MYCKET AFFROGUDINNAN, utan dig är jag inte hel, livet hade varit tufft utan dig vid min sida. <3
None