10.00 är det dags

Nu är vi framme. Jag är först på tur, men ändå känns väntan som en evighet. Min mage kurrar och jag längtar tills jag får äta. Vi körde hemifrån strax innan sex och vi var framme någon gång vid sju-tiden. Det var väldigt svårt att hitta parkeringsplats!  Tydligen så får man stå max tre timmar på samma ställe och så är det i hela sjukhusområdet. Jag förstår tanken med det, men man borde ändå ha några platser där man får stå dygnet runt. Parkeringshuset finns, men de ligger en bit iväg och efter operationen kommer jag inte kunna gå ända dit. Nää, stor diss på parkeringen. Iallafall, jag har fått ett eget rum. Väldigt förvånad för eftersom  jag bara stannar för dagen så brukar jag ligga i dagrummet. 
Jag har fått sjukhuskläderna. En vit rock, ett par vita shorts och gröna strumpor! 
Jag hoppas att jag får bli sövd med mask och inte med sprutan! Mina blodkärl brukar bråka med oss och det är alltid svårt att sticka igenom de.

Gillar

Kommentarer