Torsdag

Vi var hemma sent inatt. Det var nästan två timmars kö genom Stockholm. Dryygt! Men annars gick resan väldigt bra. 
 
Idag är det ingen skola. De andra skriver en uppsats som jag redan har gjort. Däremot ska jag på utvecklingssamtal i eftermiddag. 

Annars ska jag mest plugga. Jag har redan tränat, så det tänkte jag inte göra mer idag. Ett halvtråkigt inlägg, ellerhur? Vi hörs mer sen. 

TACK

Hela jag är ett stort leende. Min läkare var otroligt nöjd och glad, vilket smittar. Röntgen gick förvånansvärt bra och axeln var lika bra när jag lämnade röntgen. Jag fick se röntgen bilderna och wow.  Det är stor skillnad på axeln nu, jämfört med i juni. En av läkarna som också kikade in på återbesöket tyckte att axeln var lite hög, vilket kan förklara varför jag tyckte den kändes konstig. Men ärlig talat så gör det inte mig ett dugg. Min kropp töjer lederna så pass snabbt ändå. Det hade varit värre om axeln varit för låg.
 
För mig blev det en chock att ta av axelskyddet och känna hur det tog stopp i axeln när min läkare kände på den. Först när vi tog av skyddet trodde jag den var ur led för det kändes så konstigt och naturligtvis var jag väldigt rädd. Jag kände på axeln fyra gånger innan jag var säker på att den var på plats. Jag har redan gått igenom detta med vänster axel, alltså borde jag vara mer förberedd på hur axeln är men det var jag inte. Jag vet inte om jag trodde eller mer hoppades på att jag skulle kunna och få röra den. Men den är stel. Otroligt stel och inte färdig läkt. VIlket först blev en besvikelse, men samtidigt vet jag att det tar flera månader. Det var inte förrän nu i Augusti som jag öppnade entrédörren på skolan med vänster arm - alltså ett år och nästan fyra månader efter operationen.
 
Iallafall, mina axlar är magiska. Jag har fortfarande inte förstått att de är i led - Båda två!! Jag längtar otroligt mycket till jag kan börja använda höger axel också, samtidigt som det ska bli kul att få träna upp den nu och följa utvecklingen. 
Idag fick jag ett lättare axelskydd, typ en slinga att hänga armen i. Det ska jag ha i två veckor, sen ska jag prata med min läkare och därefter får vi se. 
 

Mot Uppsala

Godmorgon världen. Sover ni än?

Vi är snart förbi Skåne. Än så länge är vägarna bra, men enligt väderrapporten är det halt i Jönköping. Vi får ta det försiktigt.

Farfar och pappa är med. Tänk att detta är fjärde gången vi åker. Första gången satt jag med gips på båda armarna och kunde inte ens dricka själv och vi var tvungna att stanna otroligt många gånger och dra rätt knäna.  Idag sitter jag här med alla kroppsdelar i led. Magiskt. 

Jag är otroligt taggad på återbesöket. Jag har en känsla av att mitt axelskydd åker av. Men det verkar bara vara jag som tycker och tror det... haha! 

Himlen börjar ljusna. Mina kompisar har börjat vakna så min mobil har börjat plinga igen. Om en stund ska vi förhoppningsvis stanna och äta frulle någonstans. 

Visa fler inlägg